Idag känner jag mig glad på något sätt. Vet ej varför men allting börjar kännas bra. 

Bakade ca 30 chokladmuffins nu ikväll, imorgon blir det fika på jobbet. Dock får de andra äta, jag får så ont i magen av att äta muffins (plus att jag måste tänka på vikten..) men bara kollegorna blir nöjd så är jag nöjd. 

Filipus haltade inte idag!!! Bara det får mitt hjärta att jubla av lycka. <3 På lördag kväll ger jag honom sista sprutan med medicin, sen är det bara att hålla tummarna. Jag är fruktansvärt nervös! Nu måste han hålla sig frisk! Han måste ta sig igenom det här, vi ska vinna kampen över fången och vikten. Han är en kämpe, min lilla häst. En underbar kämpe och tillsammans ska vi kämpa mot fången. <3

Dessutom... Jag har sagt det förr, och nu får ni höra det igen. Jag har hittat en häst. Till salu. På Island. Och varje gång jag ser den hästen på bild så ser jag MIN häst. En känsla jag inte kan förklara, men det är en känsla jag bara känt en gång tidigare och det var när jag såg Filipus första gången. Men jag ska ju inte ha en till häst.. Eller är det meningen att det är den hästen jag ska ha? Det finns möjlighet att ha den kvar på Island tills 2012/2013 och betäcka innan export. Och som ni vet så finns det ju hur många lovande hingstar som helst på Island. Mitt hjärta skriker JAAA men hjärnan (och plånboken) skriker nej. Vad ska man lyssna på? 

Dessutom har den hästen blåa ögon. Jag har aldrig riktigt gillat hästar med blåa ögon förrän jag såg denna. Så fruktansvärt vacker. Så klok och fridfull trots ung ålder. Likadan blick som Filipus. 

När jag såg den hästen första gången såg jag Filipus framför mig. Är det ett tecken? Jag drömde till och med om den hästen inatt.. En vacker dröm. Vad gör man? 

Idag har jag haft en enda sak på hjärnan. Att flytta. Börja om på nytt, i en ny stad eller varför inte i ett nytt, främmande land? 

Jag har ju läst norska. Jag jobbar med norska kunder. Varje gång jag varit i Norge har jag känt mig hemma. Idag kände jag en längtan. En längtan att flytta till Norge. Men jag är för feg. Hur gör jag med hästarna om jag flyttar (om dem finns kvar då)? Hur gör jag med familjen, vännerna? 

Jag har redan kollat olika jobb, olika utbildningar och även lägenheter som är svindyra! Herregud, 13 000:- i månaden för en etta! Jag måste ha ett välbetalt jobb tror jag.. ;-) 

Min utbildning som jag drömt om i evigheter, sjukgymnastutbildningen, finns att läsa på olika universitet i Norge. Så då är frågan, flytta till Umeå eller Norge för att plugga? 

Svårt val att fatta, men mitt hjärta längtar bort. Jag vill bort härifrån så fort som det går. Det enda som håller mig kvar är hästarna. Men samtidigt är det så tryggt här där "alla känner alla" typ. Svåra val helt enkelt.. 

Mina vackra hästar idag. Ytterligare en vilodag för Dollan då det var så varmt ute och luften stod still kändes det som. Tog en kort promenad med henne och lät henne beta på andra sidan vägen. Det uppskattades. Sen blev hästarna rena och fina, jag smörjde med flugsalvor och kliade båda. En sån där lagomt bra dag helt enkelt. 

Min älskade Filipus verkar inte bli bättre. Idag travade han några steg i sin lilla hage och markerade tydligt på vänster fram. Ska ringa veterinärerna imorgon och höra, kanske det är dags att låta han få somna in nu.. Jag tror inte att jag gråtit så mycket som jag gjort de senaste månaderna. 

Igår var han hur bra som helst, idag markerade han i traven. Jag hoppas så innerligt att han "bara" levt rövare i lilla sjukhagen och fått en sträckning eller nåt. Men samtidigt växer den där känslan i mig som säger att det är dags att släppa honom fri från allt som har med smärtor att göra, att låta honom gå vidare. 

Älskade häst! 

Jag och Dollan hade ett "hallelujah-moment" ikväll som gjorde mig så oerhört lycklig och varm i hjärtat. 

Först så fick hon syn på något farligt i hagen och hon var både nyfiken och rädd. Hon sprang fram och tillbaka i hagen, spanade på det farliga och sprang iväg. Sen gick hon dit igen.. Men när matte kom ut i hagen tog hon skydd bakom mig och tillsammans gick vi mot det farliga. Det som var såååå farligt var att det höga gräset rörde sig, det var nåt i gräset som inte syntes. Helt plötsligt kom det något hoppandes ut ur gräset... 

Det var en av stallkatterna som var ute på råttjakt. Dollan höll på att sätta sig på rumpan när katten kom ut ur gräset.. Sen var det inget farligt längre och då kunde hon följa mig lös in i boxen igen. 

Väl inne i boxen stretchade vi och sen var det dags för kliandet. Hon hade fått några bett ovanför frambenen så jag smörjde henne ordentligt med Skillingarydsalva och kliade samtidigt. Dollan gapade, gungade fram och tillbaka o blundade. När vi väl hade smörjt klart så stod vi och småmyste i boxen då hon helt plötsligt lägger sitt huvud på min axel och blundar. Jag kliade henne på halsen och hon bara njöt. Det var första gången hon la sitt huvud på min axel. Där stod vi hur länge som helst. När jag slutade klia henne blåste hon varm luft på min kind. 

Hur överlever man egentligen utan hästarna? Det är sådana stunder jag lever för. Det är sådana stunder jag verkligen älskar. 

Skippade ridningen idag, kände mig inte alls på humör för att utsätta mig och Dollan för barnvagnar så hon fick stå och sura i sin box istället. (Hon har egen ingång till boxen där hon står hela tiden nästan) 

Istället passade jag på att aktivera Filipus lite. Det går ju inte att göra så mycket iom att han står i sjukhagen men vi tränade på kommandon och "Följa John". 

Jag använder väldigt många kommandon på mina hästar, både från marken och från ryggen då jag rider med väldigt lite hjälper och även utan utrustning ibland. Ibland måste man träna lite extra på de olika kommandon så de sitter när man väl är uppe på ryggen. 

I alla fall så tränade vi främst på kommandot "Kom". Filipus spetsade öronen när han förstod vad som hände. Det var "lek/träning" på gång. Filipus gick fram till mig, jag bad honom stanna medan jag ställde mig i ett av hörnen av hagen. Sen ropade jag: Kom Filipus medan jag klappade på låren. Han gick raka vägen fram till mig och fick beröm. Bad honom stanna och gick till ett annat hörn i hagen och gjorde om samma procedur. Varenda gång gick han raka vägen fram till mig med spetsade öron och njöt av att få beröm. 

Sen var det dags för "Följa John" som jag även kör ute i skogen, på vägen - överallt! Jag tar ett steg, ber Filipus följa med genom att säga Kom och sen fortsätter jag gå. Han följde med mig genom hela hagen, vi gick runt i fyrkanter, bytte varv, gjorde några serpentinbågar och hela tiden såg jag till att han hade uppmärksamheten riktad mot mig. Han markerade/stapplade inte när han vände så det går åt rätt håll iaf! 

Sen var det då att träna stanna. Det gick inte så bra när vi körde Följa John eftersom han ville följa mig vart jag än gick. Efter några korrigeringar (rygga tillbaka) så satt även "stanna" på rätt ställe och det var en mycket nöjd häst som fick beröm. 

När "leken/träningen" var slut applåderade jag och Filipus hoppade till o tjöt som vanligt. Han är så söt när han gör det och jag har aldrig med mig kameran då.. Avslutade allting med en mysstund i boxen. <3 

Min vackra, fina häst. En vacker dag sitter jag på din rygg igen och tillsammans ska vi galoppera över ängarna <3

Min häst är tydligen livrädd för barnvagnar. Så fruktansvärt rädd att hon vet inte vart hon ska ta vägen. *suck*

Var ute och red igår, mötte först ett par som var ute och gick med barnvagnen. Dollan var på väg ner i diket innan de ens hade passerat oss. När de väl passerat oss gick det bra att skritta vidare. Vände efter en stund och ser att ett gäng med kvinnor kommer mot oss, och den ena kvinnan har en barnvagn. Dollan = livrädd! Hon kastade sig ner i diket, och sen upp igen. Stannade och pratade med en av kvinnorna men Dollan skulle bort från barnvagnen. Till sist stod hon still en kort stund så vi avslutade samtalet och jag red vidare. 

Då ser jag det första paret med barnvagnen komma emot oss igen, de hade vänt och skulle gå tillbaka. Dollans respons? Backa mot barnvagnen, kasta sig in mot sidan av vägen, trampa i en vattenpöl (= livsfarligt), skygga till för det och slutligen kunde hon stå still. Paret skyndade sig därifrån medans jag skämdes så fruktansvärt mycket. Tänk om hon hade backat in i vagnen? Tänk om en olycka hade skett? Tänk om... 

Det är alltså livsfarligt att möta en barnvagn enligt Dollan. Egentligen skulle hon tränas hemma men jag har inga barn och ingen barnvagn heller, dessutom är inte barnvagnar billiga så jag hade inte tänkt köpa hem en endast för att låta Dollan se att det inte är något farligt med dessa vagnar.. Men hur sjutton ska man träna då? Tips och idéer mottas tacksamt! 

Hade tänkt rida ut idag, men det tar emot eftersom sommargästerna är här och flertalet har barn (= barnvagnar) och de brukar promenera där jag rider. Kanske dags att upptäcka nya vägar? Men då är risken för björnmöte stor. Och att sitta på en häst som tror att stenar ska äta upp henne känns definitivt inte tryggt om man stöter på en björn. 

Hade det varit Filipus så hade han stannat, kollat in i barnvagnarna (han fullkomligt älskar barn!) och sen hade det inte varit någon fara alls. Likaså med älgar/rådjur - han tycker det är skitkul att möta älg/rådjur i skogen och det bästa som finns är att galoppera efter dem. Björn skulle han nog inte heller ha några problem med förutom att han hade fått lugna ner mig i sadeln som hade varit livrädd.. 

Så, nu sitter jag här och funderar på om det är värt att ta sig en ridtur eller inte. För tänk om det kommer en barnvagn på vägen? Tänk om en olycka sker? Tänk om, tänk om, tänk om.. Jag blir galen på det här! 

Nåväl, hela denna helg har varit fantastisk förutom ridturen då som jag lika gärna kunde ha struntat i. Grillfest och trevligt umgänge är inte alls fel en helg som denna. Och som jag har skrattat, jag tror inte jag har haft såhär roligt på år och dar faktiskt. 

Om någon hade missat det så är det midsommarafton imorgon. 

Vad har ni för planer i midsommar?

Själv hade jag tänkt jobba om jag orkar och är feberfri, sen ska jag vara husvakt hela fredagen + halva lördagen så efter jobbet imorgon ska jag köpa hem massa god mat, snacks och göra en trevlig middag åt mig själv (om jag orkar) och så ska jag o Dollan ut på en ridtur (om jag orkar). Sen ska jag krypa ner i soffan med täcket över mig och kolla på filmer resten av kvällen. 

Lördag är jag bortbjuden på fest hos en god vän. Så då ska jag och några tjejer till dit och mysa, sen ska en annan god vän sova över hos mig. Ska även försöka hinna med en ridtur på förmiddagen om det inte är allt för dåligt väder. 

Söndag ska jag rida och sen kommer hela tjocka släkten hit och ska äta middag. 

Så ser min midsommarhelg ut.. Känns ganska fullbokad, men det blir nog trevligt om jag inte är superförkyld eller tappar rösten igen. Imorse när en av sjuksköterskorna från jobbet ringde hade jag knappt någon röst nämligen. Hon tyckte att jag inte skulle jobba imorgon alls, men jag känner att jag varit borta för länge från jobbet (2 dagar). Dessutom brukar det vara ganska lugnt på fredagar. Plus att jag läre ner och handla mat ändå, och då kan man ju faktiskt passa på att jobba innan. 

Nu vill jag bara bli frisk igen så jag kan rida! Dollan har stått i några dagar nu, och samlat på sig energi. Det kan bli spännande att se hur hon är.. Hon måste ridas regelbundet för att gå "bra", dvs inte stanna och gnägga hela tiden, inte skygga för soptunnor etc. När hon rids 5-6 dagar i veckan går hon bra och då gnäggar hon inte för minsta lilla, hon skyggar inte för minsta lilla löv som prasslar och hon går verkligen bra. 

När jag red sist, i söndags, gnäggade hon ju flera gånger. Och körde ut rumpan i vägen när det kom en traktor. *suck* 

Hon behöver också aktiveras när hon vilar tror jag.. 

Kolla vad lång o fin manen är. Hon har gått otäckad i princip hela tiden, och inte kliat sig ett dugg! Däremot är den ganska ojämn, och tjock så den ramlar över på båda sidor men jag vill inte jämna till den utan den får växa på så hon också får en lång, fin man. Svansen är också jättefin, men där har hon kliat sig lite till om jag inte har smörjt henne på en dag eller om det har regnat. Min häst börjar verkligen se ut som en häst nu! Vackraste Dollan!

Och det bästa av allt - bogbladet på vänster sida har tack vare stretchningen lyfts upp rätt och nu är hon jämn där. Förut satt ju det ena bogbladet ca en dm nedanför medan det andra var i rätt läge men nu är hon jämn och fin! 

Trevlig midsommar på er alla! 

Japp, jag har en uttråkad häst som går i en liten hage som är lerig. 

Tycker så synd om honom, men det är ju för hans bästa som han går där. Det är ju för att han ska bli frisk igen. Men det verkar han inte förstå. 

Någon som har bra tips på hur man kan aktivera en uttråkad häst i sjukhage utan godis/mat? 

Bollen är han helt ointresserad av, han nosar på den ibland men inget mer. Det är nog matte (jag) som är mer intresserad av den än hästen..