Jag har en dam med överskottsenergi minst sagt.. Filipus tycker att det börjar bli jobbigt tror jag, för hon är överallt hela tiden. Såhär ser det oftast ut i hagen:

Men man får ju tänka att hon bara är 3 år gammal (okejrå, 4 år om 2 månader och 3 dagar typ) och när man är så liten (ehrm...) så blir man fort trött. Och det blev hon häromdagen efter att ha lekt i hagen. Då kom hon fram till mig, jag kliade henne på undersidan av halsen och vid manken. Hennes reaktion?

Japp. Hon somnade. Först gäspade hon. Sen gäspade hon ännu mer. Sen såg jag att ögonlocken blev tyngre och tyngre, huvudet nickade till några gånger och så till sist så blundade hon och stod så hur länge som helst. Tills jag slutade att klia henne. Då vaknade hon till liv och puffade på min arm med mulen. "Varför slutade du för? Hallå? Fortsätt då!" 

Sen har hon lärt sig "Puss" också. Jag pekar mot min mun och säger Puss - då får man en puss. Haha söthästen min! Hon är verkligen en speciell häst, min lilla spralli-bralli.. Mitt lilla troll! <3

Sitter på jobbet och kollar på gamla bilder. Vilka fina minnen man har egentligen.. 

Den här sötnosen glömmer man inte i första taget, finaste Jullabulla! Hela 28 år (eller var det 29? Måste nästan kolla upp det!) blev hon när hon tog sitt sista andetag, hemma på våran gård. Pigg in i det sista. 

Sen har vi Hrefsan. Min Hrefna. I år är det 6 år sedan hon somnade in. Vi har många fina minnen tillsammans, vi två. Ibland önskar man att man kunde spola tillbaka tiden.. 

Min egna Tina Turner med pannluggen.. <3

Sen har jag och Filipus fina minnen också. Många fina minnen. Det här var en av de bästa dagarna i mitt liv, min häst var friskförklarad från fången och fick sättas igång igen! 

Sen minns ni väl denna dam?

Dessa svala sommarkvällar då vi red ut, eller tränade dressyr på ängen...     

Det var fina minnen det..! 

Nu håller jag på att skapa nya minnen med denna:

(Ni ser väl vem det är? Detta är annonsbilden som fick mig att falla som en fura sommaren 2009..)

Och här är trollet för någon vecka sedan i vårsolen. Hon har blivit extremt ljus och blir bara ljusare för varje dag. I år skapar vi våra första minnen tillsammans. Att ha följt henne sen hon var tre månader och att nu, detta år, rida in henne ensam är helt otroligt. Hon är en helt underbar häst och jag hoppas att vi får skapa många fina minnen tillsammans! 

Och vad har hänt sedan den sista uppdateringen då? 

Jag har blivit friskförklarad och igångsatt (  ) efter att ha varit sjukskriven pga smärta i nacken. Jag kan fortfarande känna av smärtan ibland, men jag har fått mycket tips och råd av sjukgymnasten som jag gick hos. 

Jag har börjat rida. Denna underbara känsla när allting bara stämmer på hästryggen fick jag idag. Herreminskapare vilken trav Filipus bjöd på.. Jag tror att han tycker det är kul att matte är tillbaka på hästryggen, jag hoppas iaf det. B har gjort framsteg med både bett i munnen och tömkörningsgjord på. Snart åker både sadel och skor på, sen börjar jag sitta på henne. 

Dock har vi märkt att Filipus börjar bli gammal nu. Han fyllde 22 år i år, och har varit hos oss i 13 år. 13 år. Det är en lååång tid. Han har funnits där i alla år. Men nu börjar det synas på honom att han är gammal, han är stel och vill helst stå i sitt lilla hörn i hagen. Så vi har bestämt att han får sommaren på sig, sen till hösten kommer vi fatta beslutet. Vi måste ju ha i tanken att han har haft fång flera gånger, kotledsinflammationer osv och det är inget riktigt hästliv att stå i grushage hela sommaren heller. Är han inte bättre efter sommaren kommer han få vandra vidare. Till Hrefna. Till Dollan. Till Jullan. Hans tre favorittjejer. Det gör så fruktansvärt ont i mig att skriva detta, men vi måste tänka på hans bästa. Vi har redan bestämt att han ska begravas hemma på gården, så att han aldrig behöver lämna våran gård igen..

Jag bestämde mig för att göra något som påminner mig om Filipus. Något som hyllar den bästa hästen i hela universum. Jag gjorde en tatuering. Här är den:

Det kommer inte finnas någon häst som Filipus. Aldrig. Så detta blir mitt lilla tack till honom. 

Här är gammgubben min häromdagen. Älskade häst. Vilka minnen vi har tillsammans. <3

Sen har vi snutte-B. Trollet. Fröken Bus. Åsnan. Kärt barn har många namn. 

Om Filipus somnar in till hösten kommer hon bli till salu. Om någon är intresserad redan nu är det bara att ta kontakt med mig (mailadressen ska stå i presentationen) men hon flyttar inte förrän till hösten. 

Jag och B har börjat promenera ensamma ute nu. Det går jättebra! Hon tycker det är riktigt roligt att få komma ut och göra något. Det är så kul att hon inte ens vill gå in i hagen efteråt. ;-)

Det var allt för denna gång!