.. men oj vad det känns bra! Fick ett samtal idag, ett mycket spännande sådant. Från en journalist som vill göra ett reportage om mig och mina hästar. Mer än så säger jag inte just nu. Jag kommer givetvis ge er mer info senare när allting är klart. Usch vad nervös jag är! ;-) 

Älskade häst! 

Idag (eller ja, med tanke på klockan blir det igår) red jag ut på Filipus. Alltså.. 22 år är ingen ålder, men samtidigt vet jag att han blir ju inte yngre - men idag började jag nästan fundera.. Såhär pigg, fräsch och mjuk har han inte varit på länge. På flera år. :-o Han verkar bli bättre med åren! 

Vilken tölt han bjöd på idag.. Ojoj.. Halvlånga tyglar, finfina lyft, ren takt, spetsade öron, utan boots - han bara tickade på.. Han var hur lätt som helst, man kände hur han "lättade fram" och verkligen jobbade med bakdelen. På slutet släppte jag tyglarna och jobbade med bara min sits i tölten. Jag fick jobba lite, men oj så fin han var! 

Underbara häst! Jag blir tårögd bara av att skriva detta, om ni visste hur lycklig jag är just nu? För det första - vilken sjuk resa vi har gjort under dessa år.. Allt från sken, svårriden häst till grisepassande häst till fång/inflammationer/kolik/lång vila och behandling. Nu, 2013 - fräsch, pigg, mjuk och fin. Och jag är gladast i hela världen. För ett år sedan stod vi i valet och kvalet om vi skulle ge honom en chans till eller om han skulle få avsluta sina dagar. Men man kämpar för dem man älskar. För en familjemedlem. Skulle han bli sjuk igen skulle vi nog få fatta ett nytt beslut, men jag tänker kämpa på. Han ska hålla sig frisk i många år till, jag tänker göra vad som krävs för att han ska må bra. 

Lite bilder från idag:

Han fick ett nytt schabrak av mig som försenad julklapp, fin va? Tycker den färgen passade honom bra! :-)

Sen måste jag ju få visa min andra älskling. Mitt andra hjärta. Åh herregud vad jag saknar honom när jag är ensam i lägenheten, det gör verkligen ont. Men jag får ju träffa honom så ofta jag vill och jag vet att han trivs som fisken i vattnet att vara utekatt, men jag saknar honom ändå. Jag talar ju såklart om min älskade Kosmos. Min älskade katt. Folk undrar nog när jag säger att jag saknar min katt, det är ju bara en katt? Men det är det inte för mig. Inga av mina djur är "bara" ett djur, de är en del av familjen och kommer alltid vara det. 

Nu ska jag försöka sova, har tenta till veckan och kommer spendera denna helg till studier. Enda lediga helgen i hela januari.. Imorgon (läs: senare idag) ska jag sitta framför datorn hela dagen och bara plugga, plugga, plugga.. 

B har massa energi i kroppen. ;-)

Efter att man har busat sådär blir man trött. Väldigt trött. 

Ja, man har då inte tråkigt med den där hästen iaf. Idag kommer hovis och slår på tappskon på Fil så jag kan rida i helgen! :-) 

Jag har tränat B lite mer i helgen som var, vi tränade på att flytta bakdelen, lyfta hovar och avslutade allting med en genomborstning och sen blev hon avlusad (Nåväl, vi hävde Switch på henne då hon har pälslöss..). Dessutom har hon börjat få stå ensam inne, uppbunden. Jag har koll på henne hela tiden utifall nåt skulle hända, men när hon backar och grimskaftet blir sträckt går hon framåt igen. "Jaha, jag satt visst fast här. Jahaja.. Jag går väl fram igen då.." Hur cool som helst. En gång sprang hon efter mig - lös - in i stallet. Från hagen. Lös. Bakom mig. Underbara häst! <3 

Och när jag ropar på henne i hagen har hon börjat gnägga sådär lågt och mysigt till svar. Hon liksom hummar till svar, med spetsade öron och sen kommer hon fram till en. Jag behöver aldrig ta henne i hagen, jag säger bara: "Kom nu B så går vi in.." och då följer hon efter mig. När Filipus ska ut på tur vill hon följa med. Hon vill så gärna följa med att man får passa sig när man öppnar grinden till hagen, eftersom hon ska med ut. Jag brukar be henne backa, be Filipus gå framåt och vara riktigt snabb med att stänga grinden, annars smiter hon med ut.   Det bästa hon vet är när vi kliar henne under pannluggen. Då blir överläppen låååång.. 

Hon är så cool, lilla B. Så sjukt cool. Jag hade väntat mig mer drama, mycket mer jobb men hon finner sig tillrätta med det mesta. Det är liksom "jaha, du gör sådär.. Jahaja.. *tuggar* ja, det där var ju inte farligt.." hela tiden. 

Medryttaren hörde av sig idag, hon var ute i stallet och skulle rida Filipus. Då hade han tappat en sko!! Han som inte tappat en sko på 5-6 år ungefär.. Och han blev ju ganska nyligen omskodd (veckan före jul) så det var lite konstigt, och att det var dessutom en baksko som lossnade, jag har en känsla av att en liten fröken B har med saken att göra. Nåväl, hoppas hovis har tid denna vecka att slå tillbaka skon. Fick dock sms av medryttaren att de hade haft en mysig ridtur idag, lät helt underbart! Och jag är så glad att min älskade gubbe får komma ut mer, jag hinner ju knappt andas vissa dagar..  

Har dock inte hunnit tagit några nya bilder, eller rättare sagt de bilder jag har ligger i telefonen fortfarande. En ny kamera står på inköpslistan tillsammans med en ny sadel, glasögon till mig och en ny dator. Hejdå pengar! Men tills dess att jag har fört över de bilder jag har så bjussar jag på lite gamla bilder. 

Här står Filipus ofta. Vi har stängt av hagen dock så de står inte så nära väggen, då det rasat snö från taket. Men under alla år vi har haft häst har alla älskat att stå där. 

Världens finaste nallebjörn! Han är nu 22 år gamm.. eh, förlåt. Han är 22 år UNG! 
 

Hjärtat! 
 

B kommer i full fart när det är matdags! 
 

Typiskt B! Sådär går hon ibland, med halva huvudet i snön.. 
 

Alltså, den där B är ganska så otrolig. Idag trotsade jag förkylningen och åkte ut till mina älskade hästar. Behövde få pussa på mjuka mular och borra in fingrarna i den långa pälsen.. 

Filipus gnäggade åt mig när jag kom. Han kom fram till mig, vi kramades länge och han fick lite hårdbröd. Nöjd gubbe. 

Bræla följde mig överallt, nosade på mig och var väldigt social. Lilla fröken min! <3 Sen skulle jag gå in i stallet, då följer B med mig, kollar på mig som om hon tänker: "Men hallå, jag då?" så jag sa: "Ja, kom då B.. Följ med in du också!" - och hästen följer mig lös in i stallet. Inne i boxen kliar jag henne på halsen och märker att hon har en kal fläck under manen = pälslöss. Suck! Men oj så skönt det var att bli kliad. Överläppen åkte upp och ned, och vid ett tillfälle kliade hon mig tillbaka på armen.   Vi hade ett litet ögonblick där, jag och B. Och jag faller bara mer och mer för henne. 

Nu vill jag bli frisk från denna jävla förkylning så jag kan börja arbeta på B ännu mer. Detta kommer bli en spännande vår, med inridning och allt! 

Hon övar på att ställa upp sig framför kameran. Dock borde jag skaffa en bättre kamera.. Och ja, hon växer. Och växer. Hon var lika hög som Filipus när hon kom för snart två månader sen, men nu är hon högre. :-) 

TROLL! 

Tänkte att jag skulle skriva lite planer jag har för hästarna under detta år. 

För Brælas del så kommer all fokus ligga på inridning. Tanken är att hon ska ridas in nu till våren, få vila under juni-augusti och sen sättas igång igen i september. Till hösten (okt-nov) åker vi uppåt för att låta en mer kunnig ryttare avgöra om det är värt att visa henne, om hon är redo för visning och vad vi behöver träna på mer inför en eventuell visning. Det är mycket pengar om hon ska visas, så jag vill ju ha en bedömning om det är värt att satsa eller om vi ska vänta nåt år.. 

För Filipus del kommer all fokus ligga på att hålla igång honom. Jag hoppas verkligen att mina underbara medryttare vill fortsätta rida honom och jag hoppas att jag får lite mer tid i år att rida honom. Kanske en lite längre tur i skogen, med fika och B som handhäst.. Sen ska vi nog ut och cykla lite, jag och F. Och bada! Men framförallt så önskar jag av hela mitt hjärta att han får vara skadefri hela året ut! 

Det blir nog bra det här. Fullt upp, som vanligt. Men det blir nog bra. :-)

(och nu ska jag sluta kolla på sadelannonser, och hästtransporter till salu osv. Hittade en sadel som kanske passar B för 25 tusen, och en hästtransport för över 100 tusen.. Jaja, en vacker dag så..)

Först och främst vill jag säga att B fortsätter att imponera. Det sköts väldigt mycket raketer vid mitt stall igår kväll, hon var kolugn. Det var spännande och hon stod gärna o tittade på raketerna men inget mer. Hon sprang lite i början, sen ställde hon sig i ett hörn bara och tittade. F var lika lugn han, han skiter i raketerna - maten är viktigare. 

Nu ska jag försöka summera året som gått.. 

Våren 2012 var fullspäckad av träning, ridning och mys med hästarna. Båda hästarna var igång och reds regelbundet. 

I juni fick Filipus kotledsinflammation och hela min värld rasade. Hur skulle vi göra? Till och med veterinären sa åt oss att fundera på att få honom utdömd. Skulle han ens hålla som ridhäst med tanke på hans historik? Men vi satsade på behandling - och han blev friskförklarad i juli. 

Min älskade häst sattes igång i augusti, samtidigt som jag började studera. Det tog lång tid att sätta igång honom, pga att jag inte hade så mycket tid över för hästarna. 

Dollans eksem blev sämre och man kunde se att hon hade det jobbigt på hösten. Då fattades ett beslut, hon skulle få avsluta sina dagar - men hur? Skulle vi ta bort henne hemma och gräva ner henne? Eller ta bort henne på kliniken? Eller slakta? Många tankar blev det, vi pratade runt med folk som tagit bort sina hästar för att få råd hur vi skulle göra. 

Samtidigt så bestämde vi oss för att ta hem B. Lilla fröken B. När allting var klart med flyget så var det bara den eviga väntan kvar... 

November 2012 - en månad att ta farväl av en vän och välkomna en ny.. 

Som sagt, november var både en bra och en hemsk månad. 

Den 8 november, sent på kvällen, anlände B. Det var en liten räka som stod i boxen när jag kom körandes från jobbet. Men oj vilken blick hon hade.. Jag smälte vid första ögonkastet. 

Och den 13 november lastade vi Dollan och körde henne till slakteriet. Allting gick så himla bra, hon gick raka vägen in i släpet, stod lugnt hela vägen och när männen skulle leda iväg henne på slakteriet gick hon med lätta steg, spetsade öron och var nyfiken. Direkt efter att hon hade gått in i byggnaden kom männen tillbaka med grimman och sa att det var över. Min häst var borta. Älskade Dollan hade somnat in. 

I november skaffade jag även medryttare på Filipus som fick ta över träningen på honom då min tid inte alls räckte till.. 

B har på lite mer än en månad växt från att vara en liten, skygg räka till att bli en snygg dam! 

Nu är det 2013 och jag har finfina planer för mina hästar! Braela ska ju ridas in, sen ska jag träna henne inför en avelsvisning. Jag vill göra så mycket av jobbet själv som det går - men någon annan som är mer rutinerad får sköta själva visningen. Vi får se hur det går... ;-) 

I övrigt önskar jag mig mer tid över till Filipus. Han har fått komma i sista hand den senaste tiden och det är inte okej. Älskade ponnyn min. Vi firar hela 13 år tillsammans i april, och det ska firas med dunder och brak. Jag hoppas verkligen att 2013 blir ett bra år! 

Man kan inte tro att Filipus blir 22 år nästa år. 22 år? Det kan man inte tro, speciellt inte när man ser dessa bilder:

Hästarna blev löslongerade idag. Filipus busade allra mest, hoppade runt i snön. B hoppade efter. Braela ser upp till Filipus, han verkar vara lite av en fadersfigur till henne - det gillar vi! Såhär såg det ut idag när dem busade:

Och jag kan meddela att jag har tänkt klart nu. Tänkt på hur jag ska göra med Braela. Jag vill ju att hon ska visas. Så då har jag bestämt att till hösten (2013) åker vi iväg till en landslagsryttare (vem det är säger jag inte än..) som får känna igenom henne och säga vad den tror om att visa henne. Sen, om hon är redo och allting går som det ska, så kommer hon visas på avelsbedömning 2014!