Sitter på jobbet och kollar på gamla bilder. Vilka fina minnen man har egentligen.. 

Den här sötnosen glömmer man inte i första taget, finaste Jullabulla! Hela 28 år (eller var det 29? Måste nästan kolla upp det!) blev hon när hon tog sitt sista andetag, hemma på våran gård. Pigg in i det sista. 

Sen har vi Hrefsan. Min Hrefna. I år är det 6 år sedan hon somnade in. Vi har många fina minnen tillsammans, vi två. Ibland önskar man att man kunde spola tillbaka tiden.. 

Min egna Tina Turner med pannluggen.. <3

Sen har jag och Filipus fina minnen också. Många fina minnen. Det här var en av de bästa dagarna i mitt liv, min häst var friskförklarad från fången och fick sättas igång igen! 

Sen minns ni väl denna dam?

Dessa svala sommarkvällar då vi red ut, eller tränade dressyr på ängen...     

Det var fina minnen det..! 

Nu håller jag på att skapa nya minnen med denna:

(Ni ser väl vem det är? Detta är annonsbilden som fick mig att falla som en fura sommaren 2009..)

Och här är trollet för någon vecka sedan i vårsolen. Hon har blivit extremt ljus och blir bara ljusare för varje dag. I år skapar vi våra första minnen tillsammans. Att ha följt henne sen hon var tre månader och att nu, detta år, rida in henne ensam är helt otroligt. Hon är en helt underbar häst och jag hoppas att vi får skapa många fina minnen tillsammans! 

Och vad har hänt sedan den sista uppdateringen då? 

Jag har blivit friskförklarad och igångsatt (  ) efter att ha varit sjukskriven pga smärta i nacken. Jag kan fortfarande känna av smärtan ibland, men jag har fått mycket tips och råd av sjukgymnasten som jag gick hos. 

Jag har börjat rida. Denna underbara känsla när allting bara stämmer på hästryggen fick jag idag. Herreminskapare vilken trav Filipus bjöd på.. Jag tror att han tycker det är kul att matte är tillbaka på hästryggen, jag hoppas iaf det. B har gjort framsteg med både bett i munnen och tömkörningsgjord på. Snart åker både sadel och skor på, sen börjar jag sitta på henne. 

Dock har vi märkt att Filipus börjar bli gammal nu. Han fyllde 22 år i år, och har varit hos oss i 13 år. 13 år. Det är en lååång tid. Han har funnits där i alla år. Men nu börjar det synas på honom att han är gammal, han är stel och vill helst stå i sitt lilla hörn i hagen. Så vi har bestämt att han får sommaren på sig, sen till hösten kommer vi fatta beslutet. Vi måste ju ha i tanken att han har haft fång flera gånger, kotledsinflammationer osv och det är inget riktigt hästliv att stå i grushage hela sommaren heller. Är han inte bättre efter sommaren kommer han få vandra vidare. Till Hrefna. Till Dollan. Till Jullan. Hans tre favorittjejer. Det gör så fruktansvärt ont i mig att skriva detta, men vi måste tänka på hans bästa. Vi har redan bestämt att han ska begravas hemma på gården, så att han aldrig behöver lämna våran gård igen..

Jag bestämde mig för att göra något som påminner mig om Filipus. Något som hyllar den bästa hästen i hela universum. Jag gjorde en tatuering. Här är den:

Det kommer inte finnas någon häst som Filipus. Aldrig. Så detta blir mitt lilla tack till honom. 

Här är gammgubben min häromdagen. Älskade häst. Vilka minnen vi har tillsammans. <3

Sen har vi snutte-B. Trollet. Fröken Bus. Åsnan. Kärt barn har många namn. 

Om Filipus somnar in till hösten kommer hon bli till salu. Om någon är intresserad redan nu är det bara att ta kontakt med mig (mailadressen ska stå i presentationen) men hon flyttar inte förrän till hösten. 

Jag och B har börjat promenera ensamma ute nu. Det går jättebra! Hon tycker det är riktigt roligt att få komma ut och göra något. Det är så kul att hon inte ens vill gå in i hagen efteråt. ;-)

Det var allt för denna gång! 

Idag har jag... 

* Tagit en barbackatur på finaste Filipus. Tölta barbacka är livet. 

* Löslongerat Braela.

* Städat/tvättat/lagat massa mat

* Pluggat

* Myst med mina fina hästar! 

Ja, jag upptäckte igår att jag var ledig idag. Vilken koll man har på schemat ibland.. Tur att jag kollade schemat igår, annars hade jag nog gått till jobbet idag och jobbat ändå.. ;-) 

Filipus och jag tog oss en barbackatur. Hans tölt = mums, speciellt när man rider barbacka. Han bara tickade på.. <3 

Braela blev löslongerad. Ack, denna energi.. Tycker att hon kan ge mig lika mycket energi minst! Nåväl, nu ska jag bjuda på ett gäng bilder från dagen.. Börjar med de som jag tog från hästryggen:

Älskade häst! 

Idag (eller ja, med tanke på klockan blir det igår) red jag ut på Filipus. Alltså.. 22 år är ingen ålder, men samtidigt vet jag att han blir ju inte yngre - men idag började jag nästan fundera.. Såhär pigg, fräsch och mjuk har han inte varit på länge. På flera år. :-o Han verkar bli bättre med åren! 

Vilken tölt han bjöd på idag.. Ojoj.. Halvlånga tyglar, finfina lyft, ren takt, spetsade öron, utan boots - han bara tickade på.. Han var hur lätt som helst, man kände hur han "lättade fram" och verkligen jobbade med bakdelen. På slutet släppte jag tyglarna och jobbade med bara min sits i tölten. Jag fick jobba lite, men oj så fin han var! 

Underbara häst! Jag blir tårögd bara av att skriva detta, om ni visste hur lycklig jag är just nu? För det första - vilken sjuk resa vi har gjort under dessa år.. Allt från sken, svårriden häst till grisepassande häst till fång/inflammationer/kolik/lång vila och behandling. Nu, 2013 - fräsch, pigg, mjuk och fin. Och jag är gladast i hela världen. För ett år sedan stod vi i valet och kvalet om vi skulle ge honom en chans till eller om han skulle få avsluta sina dagar. Men man kämpar för dem man älskar. För en familjemedlem. Skulle han bli sjuk igen skulle vi nog få fatta ett nytt beslut, men jag tänker kämpa på. Han ska hålla sig frisk i många år till, jag tänker göra vad som krävs för att han ska må bra. 

Lite bilder från idag:

Han fick ett nytt schabrak av mig som försenad julklapp, fin va? Tycker den färgen passade honom bra! :-)

Sen måste jag ju få visa min andra älskling. Mitt andra hjärta. Åh herregud vad jag saknar honom när jag är ensam i lägenheten, det gör verkligen ont. Men jag får ju träffa honom så ofta jag vill och jag vet att han trivs som fisken i vattnet att vara utekatt, men jag saknar honom ändå. Jag talar ju såklart om min älskade Kosmos. Min älskade katt. Folk undrar nog när jag säger att jag saknar min katt, det är ju bara en katt? Men det är det inte för mig. Inga av mina djur är "bara" ett djur, de är en del av familjen och kommer alltid vara det. 

Nu ska jag försöka sova, har tenta till veckan och kommer spendera denna helg till studier. Enda lediga helgen i hela januari.. Imorgon (läs: senare idag) ska jag sitta framför datorn hela dagen och bara plugga, plugga, plugga.. 

B har massa energi i kroppen. ;-)

Efter att man har busat sådär blir man trött. Väldigt trött. 

Ja, man har då inte tråkigt med den där hästen iaf. Idag kommer hovis och slår på tappskon på Fil så jag kan rida i helgen! :-) 

Först och främst vill jag säga att B fortsätter att imponera. Det sköts väldigt mycket raketer vid mitt stall igår kväll, hon var kolugn. Det var spännande och hon stod gärna o tittade på raketerna men inget mer. Hon sprang lite i början, sen ställde hon sig i ett hörn bara och tittade. F var lika lugn han, han skiter i raketerna - maten är viktigare. 

Nu ska jag försöka summera året som gått.. 

Våren 2012 var fullspäckad av träning, ridning och mys med hästarna. Båda hästarna var igång och reds regelbundet. 

I juni fick Filipus kotledsinflammation och hela min värld rasade. Hur skulle vi göra? Till och med veterinären sa åt oss att fundera på att få honom utdömd. Skulle han ens hålla som ridhäst med tanke på hans historik? Men vi satsade på behandling - och han blev friskförklarad i juli. 

Min älskade häst sattes igång i augusti, samtidigt som jag började studera. Det tog lång tid att sätta igång honom, pga att jag inte hade så mycket tid över för hästarna. 

Dollans eksem blev sämre och man kunde se att hon hade det jobbigt på hösten. Då fattades ett beslut, hon skulle få avsluta sina dagar - men hur? Skulle vi ta bort henne hemma och gräva ner henne? Eller ta bort henne på kliniken? Eller slakta? Många tankar blev det, vi pratade runt med folk som tagit bort sina hästar för att få råd hur vi skulle göra. 

Samtidigt så bestämde vi oss för att ta hem B. Lilla fröken B. När allting var klart med flyget så var det bara den eviga väntan kvar... 

November 2012 - en månad att ta farväl av en vän och välkomna en ny.. 

Som sagt, november var både en bra och en hemsk månad. 

Den 8 november, sent på kvällen, anlände B. Det var en liten räka som stod i boxen när jag kom körandes från jobbet. Men oj vilken blick hon hade.. Jag smälte vid första ögonkastet. 

Och den 13 november lastade vi Dollan och körde henne till slakteriet. Allting gick så himla bra, hon gick raka vägen in i släpet, stod lugnt hela vägen och när männen skulle leda iväg henne på slakteriet gick hon med lätta steg, spetsade öron och var nyfiken. Direkt efter att hon hade gått in i byggnaden kom männen tillbaka med grimman och sa att det var över. Min häst var borta. Älskade Dollan hade somnat in. 

I november skaffade jag även medryttare på Filipus som fick ta över träningen på honom då min tid inte alls räckte till.. 

B har på lite mer än en månad växt från att vara en liten, skygg räka till att bli en snygg dam! 

Nu är det 2013 och jag har finfina planer för mina hästar! Braela ska ju ridas in, sen ska jag träna henne inför en avelsvisning. Jag vill göra så mycket av jobbet själv som det går - men någon annan som är mer rutinerad får sköta själva visningen. Vi får se hur det går... ;-) 

I övrigt önskar jag mig mer tid över till Filipus. Han har fått komma i sista hand den senaste tiden och det är inte okej. Älskade ponnyn min. Vi firar hela 13 år tillsammans i april, och det ska firas med dunder och brak. Jag hoppas verkligen att 2013 blir ett bra år! 

Man kan inte tro att Filipus blir 22 år nästa år. 22 år? Det kan man inte tro, speciellt inte när man ser dessa bilder:

Hästarna blev löslongerade idag. Filipus busade allra mest, hoppade runt i snön. B hoppade efter. Braela ser upp till Filipus, han verkar vara lite av en fadersfigur till henne - det gillar vi! Såhär såg det ut idag när dem busade:

Och jag kan meddela att jag har tänkt klart nu. Tänkt på hur jag ska göra med Braela. Jag vill ju att hon ska visas. Så då har jag bestämt att till hösten (2013) åker vi iväg till en landslagsryttare (vem det är säger jag inte än..) som får känna igenom henne och säga vad den tror om att visa henne. Sen, om hon är redo och allting går som det ska, så kommer hon visas på avelsbedömning 2014! 

Tänkte bjuda er på massa bilder, trotsade febern och var ute o fotograferade pållarna idag. Blev ca 200 bilder (hehe oops!) men tänkte bara visa några stycken. 

Nu ska jag fortsätta kurera mig och hoppas att febern försvinner snart. Inte kul att vara sjuk nu när jag för en gångs skull är helt LEDIG!