Direktlänk till inlägg 30 maj 2011
Tänkte ta en skön ridtur i solskenet idag efter att ha jobbat hela dagen, men allting höll på att sluta illa och just nu vet jag inte vad jag ska göra.
Det började med att jag skulle hämta in Dollan från hagen. Hon sprang omkring, skulle absolut inte bli infångad. Efter mycket om och men fick jag tag i henne och fick in henne i stallet. Redan där skulle jag ha släppt ut henne i hagen igen, men eftersom det har varit dåligt med ridning på sista tiden så tänkte jag att vi kunde ta en skrittrunda efter vägen iaf.
Iväg kom vi, hon kändes lite seg i början men vaknade snabbt till liv då allting var sååå farligt runt henne. Hela turen gick bra, hon skyggade för vissa saker men annars gick hon fint.
Vände efter nån kilometer och skrittade hemåt. Hemgång = SNABB takt! Oj, vad pigg och vaken hon var. Blev rädd för en cyklist och backade halvvägs ner i diket, sen när cyklisten passerat skulle hon springa efter.
Sen fortsatte vi skritta längs vägen, hon var hur snäll som helst. Tills vi kom nästan fram till en bro och jag började ställa henne lite inåt så att hon skulle få arbeta lite. Då brakade helvetet loss..
Dollan tvärnita, slog upp huvudet (tack gode gud för att jag tog på martingalen annars hade hon slagit mig rejält..) och backade. Hon backade ner mot diket som är djupt och vattenfyllt, gick fram några steg, hoppade omkring, backade, snurrade runt, tvärnitade mitt i vägen och vägrade gå.
Så höll vi på i ca 10-15 min.. Då kom det plötsligt en bil och hon backade rakt mot bilen så den fick stanna. Sen fick jag in henne på vägkanten och bilen skulle precis passera när hon kastar sig ner i diket, jag flyger efter som en vante, vänder tvärt i diket och rakt upp på vägen igen. Det var ett under att jag satt kvar, bilägaren fick tvärnita och Dollan stannade mitt framför bilen. Där stod vi. Efter en lång diskussion mellan mig och Dollan fick jag in henne på en annan väg så bilisten kunde köra förbi.
Sen fortsatte det. Backa ner i diket, upp på vägen, snurra runt, backa ännu mer, tvärnita, vägra gå, backa ännu mer, snurra omkring igen osv osv osv..
Efter ca 30-35 min tog vi oss hem. Då hade vi varit ute i över 1½ timme. Den rundan vi red tar ungefär 45 min..
Pratade med Dollans ägare (min mamma) om detta nyss, fick till svar: Ja, hon kan ju vara lite knepig! Kom in på det här med medryttare och att hon måste gå oftare för att inte få såna här spel och att jag har inte ork eller tid. Då kom hon fram till att hon ska rida MIN Filipus när han ska sättas igång och sen ska hon ta över Dollan, om Dollan sköter sig vill säga. Annars vill hon fortsätta rida Filipus.
Jag är så förbannad just nu, det är hennes häst som jag rider. Jag har pga en ridolycka problem med ryggen och ändå rider jag hennes häst så att hon ska få röra på sig då hon får sån överskottsenergi av att stå.
Nu längtar jag som fan till att få sitta på hans rygg igen. Min älskade Filipus. Hästen som inte ens kan döda en fluga. Hästen som kan stå o titta på när träd fälls. Hästen som inte ens viftar på öronen när lastbilar kör förbi i hög hastighet. På något sätt är jag inte hel utan honom..
Jag har skaffat en ny blogg, en lite personligare som inte bara kommer handla om hästarna. Den hittar ni här: http://elinafs.blogg.se http://elinafs.blogg.se http://elinafs.blogg.se http://elinafs.blogg.se http://elinafs.blogg.se http...