Så.. Nu kommer en lång uppdatering om klinikbesöket. 

Tog in Filipus vid 9.30, borstade, pussades massa och myste medan regnet vräkte ner. Gjorde han ren o fin inför resan. Tog fram det finaste täcket (det var svinkallt ute och sist vi åkte när det var kallt blev han som sagt riktigt jävla dålig) och transportskydden. Sen fixade jag med släpet, packade in det sista i bilen och smsade mitt resesällskap att hon kunde komma. 

Runt 10.15 ringde min kollega från jobbet. Han undrade om jag kunde tänka mig att komma in o jobba trots att jag var ledig! Jag sa artigt tack, men nej tack. Jag skulle ju in till kliniken med Filipus. 

10.30 rullade mitt resesällskap in. Jag o Filipus stod ute i regnet o myste. Han var så go, det kändes som om att han tog farväl om det var sista resan. Jag satt på rampen o han stod bredvid med sin mule mot min kind medan regnet öste ner över oss. <3 Det är äkta kärlek! 

Sen skulle vi lasta då.. Filipus gick bredvid rampen hela tiden, vi lockade med godis men inget hjälpte. Vi satte fast en longerlina bredvid och försökte få in honom på det sättet, men då började han stegra. En hov fick vi upp på rampen. Sen slängde han sig bakåt flera gånger. Sen kom den där stegringen som kunde ha dödat mig. 

Han reste sig högt på bakbenet och slog ut med framhovarna, de var så nära mitt huvud. Och vem är dummast i världen som inte har hjälm på sig? Jo, jag! 

Efter en stund lugnade han ner sig och jag flyttade bilen + släpet ner på vägen så vi fick buskar som "vägg" på sidorna. Det hjälpte inte heller. 

Vi testade att lasta Dollan bredvid så kanske Filipus skulle gå in med, men Dollan skulle inte åka transport. När hon kommit in i släpet slängde hon sig ut med en jävla fart så jag tappade henne. Dumt gjort om man tänker efter, men Dollan brukar gå rakt in o stå som ett ljus i släpet. Hon ville inte alls lämna sitt hem. <3 

12-tiden ungefär kom min mamma hem, hon körde som en dåre från jobbet för att hjälpa oss. Vi försökte allt. Till sist hittade vi en plywood-skiva som vi använde som vägg. En höll i skivan, den andra gick bakom och drev på medan jag lockade med godis och backade in i släpet med Filipus. Han gick rakt in. Så fort han hade kommit var de andra snabba på att få igen bommen och rampen. Hästen var lastad! I det laget hade vi tagit av både täcket och skydden.. 

12.50 åkte vi hemifrån. Vägen ner till Ljusdal var så sjukt dålig att vi fick krypa fram sakta med släpet. Fick akutstanna en gång efter vägen då jag hörde hur det brakade till i släpet. Slängde mig ur bilen och skrek helvete. Kollade in genom skötardörren och där stod Filipus o kollade på mig. Han hade väl trampat omkring som en galning där inne, bajset var alldeles nertrampat. 

13.19 var vi nere på byn. Då ringde jag kliniken (ca 1 timmes körtid utan släp dit) och sa att vi blir sena. Det var så lugnt, bara att ta den tid som behövs sa dem. Tack gode gud för det! 

Jag körde väldigt sakta efter vägen, vågade inte köra så fort eftersom regnet vräkte ner och jag ville inte råka ut för vattenplaning med släpet. 

ca 14.10 var vi i Hudik. Den sista biten kunde jag öka hastigheten lite mer så det var skönt. 

14.35 ungefär rullade vi in på kliniken. Parkerade bilen + släpet, gick in med passet och anmälde oss o fick en box till Filipus. Lastade ur och gick in med honom till boxen. 

Filipus i boxen..

Han fick ett stort, snyggt halvblod som granne och mittemot stod det ett varmblod. Filipus gnäggade men fick inget svar, de ville väl inte prata med en liten ponny haha! 

Fyllde i ägaruppgifter, försäkringsuppgifter osv. Sen kom den långa väntan. Efter knappt en timme kom en veterinär o kikade på Filipus i stallgången. Hon ville se hur han vände sig, hon klämde o kände över mankammen och på kotorna. 

Han hade puls i båda framkotorna, mer än normalt. Han var även lite stel när han vände men inte så jättemycket. Sen var det bara att vänta ännu mer på att få komma in till röntgen.. 

ca 15.30 gick vi in rummet där röntgenmaskinen var. Jag fick ställa upp Filipus, ta på mig en skyddsrock och så fick Filipus parkera sin hov på en bräda. Han var hur lugn som helst. Veterinären fick hålla på ganska länge för att få till hoven i en bra position och Filipus suckade o var hur snäll som helst. De blev ganska imponerad över att han var 20 år gammal.. 

Sen tog de två plåtar på hovarna. Maskinen lät hur högt som helst, Filipus stod med sänkt huvud medan veterinären grejade med benen, plåtade, drog maskinen fram o tillbaka för att få den i rätt vinkel osv. Han var hur cool som helst! 

Sen blev det ännu mer väntan. Till sist kom veterinären fram och sa att de hade tittat på plåtarna nu och han hade inga rotationer. Två friska framhovar trots tre fånganfall. Det var en lättnad! Hon sa även att om det hade varit rotationer hade det varit svårbehandlat på en såpass gammal häst men att utgångsläget nu är mycket bättre! 

Fick recept utskrivet, vi pratade lite mer om ämnesomsättningen som han har problem med och så var vi klara. Då var klockan 17.. 

Vi försökte lasta Filipus men det var samma visa igen. Jag hotade med att lämna kvar honom på kliniken, men det hjälpte tydligen inte.. Till sist fick veterinären komma med longerlina o spö, vi flyttade mellanväggen och vips sa det så var hästen inne i släpet och rampen stängd. 

17.35 åkte vi från kliniken. Resan hem tog lite längre tid, vi körde ganska sakta och stannade en gång för att vila. 

19.45 rullade vi in på stallbacken, glada och nöjda ändå över dagen. Men gladast var nog Dollan. Hon kom som ett spjut när hon hörde bilen, stannade vid grinden och gnäggade hur högt som helst. 

Lastade ur Filipus och släppte in honom i sin sjukhage. Han var så nöjd att vara hemma! 

Nu ska han gå antiinflammatoriskt i 2 veckor, sen ska vi se om han är bättre eller sämre. Är han sämre utan antiinflammatoriskt så måste vi fatta det värsta beslutet en djurägare kan fatta. Är han bättre får vi behålla honom ett tag till hos oss. 

Jag är fortfarande helt slut efter den dagen.. Men jag är även hur nöjd som helst, bortsett från lastningen. Nu börjar kampen mot vikten, fången och vi ska vinna denna kamp! 

En vacker dag sitter jag på hans rygg igen..   

 

Cia

15 juni 2011 09:18

vilken tur att han ändå inte hade nån rotation!
nu håller vi tummar och tår att han blir bra !

http://ciajonasson.bloggplatsen.se

 

Alexandra

15 juni 2011 11:52

Vilken dag alltså!
Men tur att nu fick på hästen tills slut, svårlastade hästar är aldrig roligt!

Sv: Jag måste ha varit undermedvetet stressad också, för så stressad tycker jag inte att jag varit.. Det är väl bara till att lyssna på sin kropp. ja vill ju inte bli sämre. Dock ska jag unna mig en ridtur idag :)

http://barefootangel.blogg.se

 

Jenny

15 juni 2011 13:29

Bra att ni kom iväg till slut i alla fall :) Du får hålla stenkoll på honom i sommar nu så blir han nog bra.

SV: Ja, jag tycker också det var konstigt, men hon menade att om jag hade haft ont fler gånger förut kunde det ju inte vara något livshotande och då har man ingenting på akuten att göra :S

http://islandstokan.bloggplatsen.se

 

Alexandra

15 juni 2011 18:18

Jag såg att ditt lilla sto är ute på annons.. vad tråkigt :( Men jag förstår om du inte kan ha kvar henne..

http://barefootangel.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har skaffat en ny blogg, en lite personligare som inte bara kommer handla om hästarna. Den hittar ni här:   http://elinafs.blogg.se http://elinafs.blogg.se http://elinafs.blogg.se http://elinafs.blogg.se http://elinafs.blogg.se http...

Jag har en dam med överskottsenergi minst sagt.. Filipus tycker att det börjar bli jobbigt tror jag, för hon är överallt hela tiden. Såhär ser det oftast ut i hagen:         Men man får ju tänka att hon bara är 3 år gammal (okejrå, 4 år om 2...

Sitter på jobbet och kollar på gamla bilder. Vilka fina minnen man har egentligen..    Den här sötnosen glömmer man inte i första taget, finaste Jullabulla! Hela 28 år (eller var det 29? Måste nästan kolla upp det!) blev hon när hon tog sitt sist...

Och vad har hänt sedan den sista uppdateringen då?    Jag har blivit friskförklarad och igångsatt (  ) efter att ha varit sjukskriven pga smärta i nacken. Jag kan fortfarande känna av smärtan ibland, men jag har fått mycket tips och råd av sjukgy...

Så kan det gå.. Vad har hänt sedan den sista uppdateringen då? Jo, jag har varit hos läkare två gånger - de misstänker kraftig nackspärr men det blir inte bättre. :( Ska till sjukgymnast imorgon och se vad dem säger.    B har träffat hovis igen. ...