Tänkte berätta Dollys historia också, har redan skrivit Filipus och min historia som har varit lång och härlig. Men Dollans historia börjar på samma sätt som Filipus historia gör, nämligen med blod, svett och tårar.. 

När vårat sto Jullan (Diona) började få konstiga knölar på magen var det dags att låta veterinären undersöka henne. Vi fick reda på att Jullan hade problem med hjärtat och blodcirkulationen, och eftersom hon var 28 år gammal då (och lekte Herren på täppan med unghästarna) så fick vi ta beslutet att låta henne somna in. 

Vi letade inte efter en ny häst just då, men en dag när vi såg den där annonsen i lokala tidningen om ett äldre sto som skulle säljas kom mamma på att hon ville nog ha en ridhäst. Så en dag satte jag mig ner och ringde på annonsen. Vi fick komma helgen efter och titta på henne. Det enda jag visste var att hon var en korsningsponny på 23 år och att hon var snäll i all hantering, ridning, trafiksäker osv. 

Så kom den där dagen när vi skulle åka till Tallåsen och titta på henne. Vi körde fel två gånger men till sist kom vi rätt. I en liten hage stod hon, ensam. Bukig, omusklad över ryggen, ryggraden stod rakt upp, svansen var avklippt vid roten och manen var stubbad. Om jag ska vara helt ärlig så tyckte jag att hon var ful.   

Men mamma bestämde sig. Henne skulle vi ha! Medan jag spenderade lucia-helgen 2009 i Fjällen flyttade hon hem till oss. Filipus och Muninn (som vi hade då) blev genast vänner med denna vackra dam även om hon inte var så jätteförtjust i dem.. 

Någon vecka senare var det dags för första ridturen. Gjorde i ordning henne och satt upp som vanligt. Väl uppe på ryggen började problemen. Hon backade omkring, slängde med huvudet, kastade sig omkring och levde rövare med mig på ryggen.. Fick henne att gå några steg framåt, sen gav vi oss för dagen. 

Började jobba massor med henne från marken, och då var det inga problem. Det var när jag satt på henne som problemen kom smygande. Andra gången jag red henne hade hon huvudet uppe i luften, hon gick i "passage" och slängde sig i diken. 

Då började även problemen från marken. Hon gick inte att leda in genom grinden till hagen, hon gick inte att leda ut från boxen utan istället kastade hon sig, stod man i vägen fick man en häst på sig.. Ledde man henne fick man ha kedjegrimskaft och spö för hon kunde helt plötsligt slänga sig rakt på en. Jag vet inte hur många gånger jag har fått kasta mig åt sidan för att hon inte ska springa över mig.. 

En gång skulle en vän till mig rida henne. Det höll på att sluta i katastrof. Det var fortfarande vinter och snö, och vi skrittade ut en bit. Efter en stund börjar hon slänga sig åt sidan, ut på en snötäckt åker där hon bockade järnet. När min vän fick upp henne på vägen fortsatte bocksprången länge. När min mamma mötte oss var hon helt uppspelt och dyngsur av svett trots en 10 min skritt-tur. Det var även då hon reste sig så högt att hon nästan slog runt. Hon slängde sig även genom grinden när vi skulle leda in henne i hagen så vi tappade henne. 

Då ställde vi av henne på vila, det fick bli på obestämd tid. Våren 2010 tog jag mina saker och flyttade till en annan stad 11 mil härifrån pga jobb. Hittade stallplats åt hästarna hos min granne och kort efter min flytt fick jag dit mina älskade hästar. 

Vi började jobba henne ännu mer från marken, min granne hängde över henne utan några problem men så fort man satte sig på ryggen blev det ett monster. Stallägaren visste en bra kiropraktor som kunde komma ut och behandla henne, vilket han gjorde. 

Det blev en helt annan häst! Vi red henne barbacka i repgrimma utan några problem. Dock kände jag att tiden inte räckte till och fick tag på en fodervärd till Dollan. Hon reste iväg medan jag var på jobbet. Veckorna gick och helt plötsligt fick jag ett sms från stallägaren som skällde ut mig för att jag inte sagt att Dollan var tillbaka. Jag blev fundersam och åkte ut till stallet. I en av hagarna stod hon. Med manen avklippt, tjock och väldigt stirrig eftersom hon var ensam. Fodervärden hade "ledsnat" och lämnat tillbaka henne. Då började även problemen med stallägaren.. 

Flyttade hem hästarna efter nån månad, mest pga stallägaren. Mådde så dåligt över det. Hästarna fick vila och när jag mådde bättre åkte jag hem över helgerna o pysslade med dem. 

En dag bestämde vi oss för att prova rida Dollan igen. 

Ridturen slutade så bra, till och med min hästrädda vågade sig upp på henne o rida i skritt o trav.

Så fortsatte resan, både jag och mamma kunde rida henne. Men det var mest jag som fick äran att rida henne eftersom mamma trivdes så bra på lugna, trygga Filipus. Ibland bråkade hon till, ibland tjöt hon av glädje och bockade när vi galopperade med spetsade öron och ibland var hon bara den lugna, kloka hästen vi köpte. 

Har fått höra av folk som ridit henne förut att hon var en avkastar-drottning. Slängde av folk hit o dit, bråkade, tjafsade. Men ingen förstod att hon hade ont i ryggen.. F d fodervärdarna skämdes när vi berättade det. De hade varit med henne på olika ridklubbar för att få någon ordning på henne, men det hade inte hjälpt. När de mötte oss efter vägen en kväll i maj blev de så glada att se henne må så bra! 

Den fula ankungen blev en vacker svan och vann mitt hjärta totalt.  

 

Agnetha

17 juni 2011 11:35

Fina Dollan... jag brukade åka förbi henne varje dag på väg till Ljusdal innan ni köpte henne, hon stod ju efter vägen liksom. Helt underbara bilder ... och en väldigt bra och viktig historia: Undrar hur många "knäppa" hästar som egentligen bara säger att det gör ont...? och som aldrig får någon hjälp.... som ponnyn i ponny-akuten förra säsongen...

SV: Jag förstår att du får ångest av att tänka på att vara utan hästarna. Din relation med Filipuss är ju så lång också, han har varit en viktig del av ditt liv så länge ... Men förhoppningsvis behöver du inte fatta några beslut än.

http://sillviken.blogg.se

 

Jenny

17 juni 2011 11:47

Jag tror tamejtusan att du kan få ordning på vilken häst som helst! :) Du har gjort ett fantastiskt jobb med båda hästarna!

SV: Ja, Prins är verkligen en dröm! Han hade gärna fått dejta någon av mina donnor (fast inte just nu så klart) ;D

http://islandstokan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har skaffat en ny blogg, en lite personligare som inte bara kommer handla om hästarna. Den hittar ni här:   http://elinafs.blogg.se http://elinafs.blogg.se http://elinafs.blogg.se http://elinafs.blogg.se http://elinafs.blogg.se http...

Jag har en dam med överskottsenergi minst sagt.. Filipus tycker att det börjar bli jobbigt tror jag, för hon är överallt hela tiden. Såhär ser det oftast ut i hagen:         Men man får ju tänka att hon bara är 3 år gammal (okejrå, 4 år om 2...

Sitter på jobbet och kollar på gamla bilder. Vilka fina minnen man har egentligen..    Den här sötnosen glömmer man inte i första taget, finaste Jullabulla! Hela 28 år (eller var det 29? Måste nästan kolla upp det!) blev hon när hon tog sitt sist...

Och vad har hänt sedan den sista uppdateringen då?    Jag har blivit friskförklarad och igångsatt (  ) efter att ha varit sjukskriven pga smärta i nacken. Jag kan fortfarande känna av smärtan ibland, men jag har fått mycket tips och råd av sjukgy...

Så kan det gå.. Vad har hänt sedan den sista uppdateringen då? Jo, jag har varit hos läkare två gånger - de misstänker kraftig nackspärr men det blir inte bättre. :( Ska till sjukgymnast imorgon och se vad dem säger.    B har träffat hovis igen. ...