Idag har jag haft en enda sak på hjärnan. Att flytta. Börja om på nytt, i en ny stad eller varför inte i ett nytt, främmande land?
Jag har ju läst norska. Jag jobbar med norska kunder. Varje gång jag varit i Norge har jag känt mig hemma. Idag kände jag en längtan. En längtan att flytta till Norge. Men jag är för feg. Hur gör jag med hästarna om jag flyttar (om dem finns kvar då)? Hur gör jag med familjen, vännerna?
Jag har redan kollat olika jobb, olika utbildningar och även lägenheter som är svindyra! Herregud, 13 000:- i månaden för en etta! Jag måste ha ett välbetalt jobb tror jag.. ;-)
Min utbildning som jag drömt om i evigheter, sjukgymnastutbildningen, finns att läsa på olika universitet i Norge. Så då är frågan, flytta till Umeå eller Norge för att plugga?
Svårt val att fatta, men mitt hjärta längtar bort. Jag vill bort härifrån så fort som det går. Det enda som håller mig kvar är hästarna. Men samtidigt är det så tryggt här där "alla känner alla" typ. Svåra val helt enkelt..
Agnetha
30 juni 2011 11:10
Du är i en förändringsprocess i ditt liv nu va? :)
Jag kan verkligen rekommendera Umeå. En helt fantastisk stad och superhärligt universitet. Ett tips är ju att du kan plugga någon enstaka termin i Norge. Jag umgicks med en norsk tjej ett tag som läste en termin i Sverige. :-)
Vad sa vetten om Filipus?
http://sillviken.blogg.se
Agnetha
30 juni 2011 11:13
Jo, en sak till ... hästlivet i Umeå är fullständigt värdelöst om man inte har tillgång till bil. :-p men jag tyckte att det var skönt att ha en paus från hästeriet när jag pluggade.
http://sillviken.blogg.se
Jenny
30 juni 2011 18:41
Flytta söderut vettja! ;)
Ibland måste man våga ta steget och flytta om man känner att det är det som behövs, även om det är läskigt. Jag bor ju rätt långt ifrån min familj och mina gamla vänner, men familjen kan jag åka och hälsap å ibland och så träffar man ju nya människor :)
SV: Äsch, lite skit har väl ingen dött av ;) ta det när du orkar :)
Hoppas Filipus blivit bättre nu, i alla fall lite!
Jag antar att sådana människor försöker spela på andras sympati, men jag tror inte det funkar. Visst finns det sådana som samlar på sig avlivnigshotade djur för att de tycker synd om dem, men sanningen är ju att djur brukar kosta betydligt mer i underhåll än i inköp, så det hjälper inte att man köper en häst för 4000... Jag begriper mig nog inte riktigt på sådana människor helt enkelt.
http://islandstokan.bloggplatsen.se
Jenny
30 juni 2011 22:21
SV: Usch ja, jag är likadan! Jätteblyg till en början, men bara jag lär känna någon är jag riktigt pratglad. Hade det inte varit för att jag träffade min nuvarande sambo hade jag nog inte kommit bort alls.
Vad skönt att höra att han blivit bättre! Ska du avvakta nu då?
Haha, visst är det mysigt med sådana grisiga hästar? ;) Att skura deras hinkar brukar ta sin lilla tid.
http://islandstokan.bloggplatsen.se
Alexandra
1 juli 2011 20:59
Lyssna på ditt hjärta.. Går det inte i Norge kan du väl alltid flytta tillbaka?
Jag tror lite ombyte skulle vara bra för dig. Ta chansen, annars lär du ångra dig.
Var stark, var modig! jag vet dock hur du känner, jag är också rätt bra på att tveka..
http://barefootangel.blogg.se