Usch vilken dålig dag! 

Dollan o jag var inte alls i samspel med varandra alls. Ett tag hade jag lust att lämna henne vid dikeskanten och gå hem.  

MEN - jag fick TÖLTA! För första gången på månader fick jag tölta. Och nej, jag har inte ridit Filipus. Det var lilla fröken Dolly som tyckte att matte var jättehemsk som ville galoppera och det blev några få steg tölt istället. Eller ja, skrölt skulle jag nog kalla det. Det gick inte fort, men det var tölt. Jag satt mest och såg ut såhär:     

Jag har bara sett tölt från marken på henne, när hon blivit lite spänd. Och det är när hon blir spänd som tölten tydligen kommer - inget jag vill plocka fram. Jag vill inte ha en spänd häst. 

Men ska jag "göra" henne till en tvågångare då? Hon blir fruktansvärt spänd och nervös vid galoppfattningen. Jag tror det måste sitta i skallen på henne, min vän sa att hon kanske har blivit spöad in i galopp när hon stod på ridskola - men det vet vi ju inte. För när hon väl har fattat galoppen så blir det några skutt/bock och sen inga problem alls. 

Idag gick det inte alls att fatta galopp som sagt. Hon småreste sig, slängde med huvudet, taktade, töltade, blåste upp sig rejält, "morrade" och dansade omkring. Så fort jag tog ner henne till skritt var hon lugn. När vi travade var hon lugn. Jobbade med lite sidvärts åt båda sidor - lugn. Gjorde en till galoppfattning - helvetet brakade loss. Tog ner i skritt och började om igen - lugn. 

Skrittade hemåt, hon sökte sig neråt och la sig i handen på mig. Herregud vad tung hon var. Jag tycker inte om hästar som "lägger" sig i handen och blir tunga, jag vill ha hästar som bär sig själva. Så då fick hon lite trät. ;-) 

Dessutom - en hälsning till andra hästar från Dolly: Gröna, stora traktorer är FARLIGA! Traktorer ÄTER hästar till kvällsmat - KOM IHÅG DET! (Jag fick sitta av en gång, styra in på en gård en gång och gå in på en annan väg en gång.) 

Och så var det det här med sadlar också... 

Hur ligger denna sadel egentligen? Jag tycker den ligger bra på henne. Hon verkar trivas med den - och det är huvudsaken (känslig dam med känslig rygg) men med tanke på galoppen och alla problem började jag fundera om det är dags att byta sadel eller inte. 

Och så en bild på ryggen:

Min häst är så knäpp på sitt egna lilla sätt. Och jag bara älskar det! 

På kvällspromenaden gick han bakom mig. Helt plötsligt började han knuffa mig i rumpan som att han ville säga: "Hörrö matte, öka takten!" Så fort jag vände mig om kollade han bort med en sån här blick:   ("jaaa, jag är helt oskyldig matte") Började promenera igen och efter en kort stund så började knuffandet i rumpan igen och sen kom den där blicken. Jag kunde inte låta bli att skratta åt honom, han var så söt!  

Inne i sjukhagen fick han testa Dollans flughuva med öron. 

Det var det roligaste jag sett på länge. Hans små öron hade fått plats i ett av öronen på huvan. Oj, vad han skämdes. Efter en stund vände han baken mot mig.. "Tack för den du matte.."

Sen lekte jag lite med kameran i iPoden. 

Synd bara på en skitdålig kvalité på bilderna, men jag gillar den översta bilden verkligen! Efter tre års fotoutbildning på gymnasiet har jag lärt mig att känna känslan i bilder och den översta bilden är för mig kärlek, lycka och vänskap. Vet inte riktigt varför, men jag älskar den! <3

Idag har min mage strejkat totalt. Noll matlust, illamående och yrsel samt fruktansvärd smärta i magen. Är det samma imorgon med får jag åka in på akuten. Fast imorgon skall jag till mina halvsystrar som fyller fyra år och fira dem! Det kan bli roligt.. Två barn som vill klättra på en, fixa håret på en, prata i mun på varandra osv osv.. Men de är ju så söta! <3 

Alltså. Jag är verkligen K-Ä-R!  

Älskade hästen. <3

Idag har vi galopperat. Oj, vad kul det var! Första fattningen gick åt helvete, hon spände sig otroligt mycket och kastade sig mot diket. Tog ner henne i skritt, ställde henne inåt och lät henne arbeta i en lägre form innan jag testade igen att fatta galopp. Jag fattade galopp samtidigt som jag "gungade" till i sadeln - och vips sa det så galopperade hon. Och det blev ett glädjeskutt med, jag kände hur hela bakdelen lyfte på henne och sen galopperade hon vidare. Valde att bryta efter en kort bit (ca 10-12 språng så hon inte skulle bli spänd och börja bocka) och fick till halten nästan direkt från galoppen. Det blev två travsteg emellan, men det gör absolut inget för oj vad jag skrattade. 

Och det bästa av allt - hon är så fin att rida! Oavsett om det är med eller utan bett. Jag har plockat bort nosgrimman (jag ville testa hur hon gick utan nosgrimma) och det fungerar så bra! Skönt att kunna variera sig lite! 

Idag fick båda hästarna duschas. Och det var en väldigt lycklig Filipus som fick komma ut ur sin sjukhage! Han riktigt strålade av lycka när jag ledde ut honom och han tyckte det var så skönt att bli duschad. 

Nyduschad, lycklig häst som står och torkar!

Lite fler bilder tagna igår o idag:

Tagen nere vid våran badplats. Gillar verkligen denna bild, det var en fantastisk kväll!   

Jag lovade er filmer, och jag håller det jag lovar! 

Så, höj volymen och njut! 

Ett bildspel på Filen. <3 Tycker låten passar in så bra, han är verkligen mitt allt! 

Och så ett klipp på Dollan som blir kliad.. Kolla läpparna på henne! 

Tog en ridtur på Dollan nu på kvällskvisten. Solen sken, det doftade gott av häst, nyslaget hö, gräs och sommar. 

Och som så många gånger förr - min häst är bara så bra! Vilken skillnad det har blivit på henne!

Idag travade vi på helt långa tyglar i en låg form t ex. Jag njöt! 

Mötte några barn som ville klappa henne också, så jag hoppade av och lät barnen klappa. Dollan njöt, sänkte huvudet och stod helt stilla medan de klappade och myste med henne. 

Sen red vi vidare, skrittade mest men tog även korta travsträckor också. Hon var pigg o framåt - men så fort jag visslade stannade hon. Dock glömde jag bort mig en gång och började vissla på en melodi, Dollan stannade på en gång och kollade på mig. "Matte, du visslade och det betyder stanna, ska vi stå här länge eller?" Jag skämdes så otroligt mycket. Klappade om Dollan och skrittade vidare. Fick hålla mig till falsksång istället. Hon är så oerhört lyhörd. Jag behöver inte ens hålla i tyglarna på henne i traven och så fort jag visslar vet hon vad som gäller. 

Efter ridturen struntade jag i att ta på henne grimman när jag tog av all utrustning. Hon stod lös. Jag sa: Stanna! så fort jag skulle gå iväg från boxen. Hon rörde inte ens på huvudet. 

En vacker dag kanske jag kan rida henne utan utrustning och galoppera över ängarna, precis som med Filipus... <3

(och så tog jag självklart några bilder..)

Min vackra dam. Mitt hjärta. <3

Jag tror att det är min lyckodag idag. 

Först får jag (till 99,9% säkerhet, ska prata med hyresvärden imorgon) en helt underbar lägenhet, mitt inne i centrum. 1 min promenad till jobbet, gångavstånd till allt (butiker, jobb, mataffär, järnvägsstation) och med en stor balkong! 

Sen när jag kom tillbaka på jobbet får jag reda på att jag får förlängt vik (yes!) och förhoppningsvis får jag fast anställning i slutet på augusti. 

Och när jag kom hem, gissa vem som mötte mig då? Jo, min katt! Min älskade, vackra katt är hemma igen! <3 

Ska fira denna dag med en underbar ridtur i solskenet. Frågan är bara vart jag ska rida, om jag ska ta samma runda som igår kväll fast en längre tur eller om jag ska ta en annan runda där det finns massa farliga saker efter vägen? Nåväl, kommer väl på det sen när jag väl sitter på hästryggen. :-) 

Trots att kroppen värker av smärta så är jag glad och lycklig. Mitt liv börjar äntligen kännas helt igen! <3 

Åh vad vi har pussats idag! <3 

Dollan skrittades idag, det var spännande. En fågel som flög ut ur busken var inte nå farligt men en vägskylt som hade ramlat ner på backen (och låg helt stilla) var hur farligt som helst! Men hon var mysig, min lilla tokfia! 

Filipus och jag hade en mysstund efter ridturen på Dollan. Det var väldigt mysigt och jag vet inte hur många pussar jag fick av den där kusen.. 

Han är fortfarande helt symptomfri utan butta. Nu ska det bara hålla i sig också. 

Dollan fick besöka Filipus idag i sjukhagen. 

Det var tråkigt tyckte Dollan. Sen tryckte de ihop sig i Filipus box innan Dollan fick gå över till sig..

En liten rolig sak jag kom på när jag såg den där bilden. Filipus är ca 137 cm hög. Dollan är slutmätt till 139,5 cm för nåt år sedan. Det stämmer verkligen inte, jag undrar hur den som mätte henne egentligen mätte?  Men breda rumpor har de båda.. ;-) 

Min älskade katt är borta!  

Han har varit borta sen igår eftermiddag, vilket är ovanligt. Han brukar alltid komma när vi kommer hem efter jobbet, sen går han in i stallet och lägger sig i höet. Varje morgon sitter han på bron och vill komma in för att äta mat och gosa en stund. Men inte idag. Jag har varit ute och ropat på honom, kollat på de platser han brukar ligga men det finns inga spår efter honom. Vi har både räv och grävling omkring gården, och den där katten är inte rädd för nåt tror jag. 

Älskade Kosmos, kom tillbaka! <3

Den här våren/sommaren har varit allt utom bra.. Först fick Filipus fång, sen fick Dolly problem med ryggen och sen kom fången tillbaka - och nu är katten försvunnen också?!?! Det är verkligen inte likt honom att vara borta. 

Har han inte kommit tillbaka imorgon så får jag leta i diken, längs vägkanten, nere vid sjön, ute på ängarna för någonstans måste han ju vara. Det kommer inte bli mycket till sömn inatt.. 

Idag har jag spenderat dagen med världens goaste hund, nämligen den här:  

Det är min systers lilla hund Albert, vi spenderade dagen med att leka och mysa. Han somnade i mitt knä flera gånger. <3 Och jag fick upp suget på att skaffa hund ännu mer. Men jag har varken tid eller möjlighet att ha en hundvalp nu så det får vänta ett tag till, och under tiden får jag ju låna den där gobiten hur mycket jag vill! :-)