Usch, vad trött jag varit de senaste dagarna. Nu förstår jag varför. Ligger däckad i sängen med feber, världens förkylning och mår allmänt dåligt. 

Igår somnade jag vid 19-tiden, sov till 21 då jag gick ut till Filipus och gav honom medicin, sen fodrade jag vid 22 och sen somnade jag igen. Inatt har jag vaknat varannan timme typ, kollat på klockan och somnat om igen. Klev upp vid sju för att sjukanmäla mig och givetvis krånglade det så jag fick ringa runt på företaget för att meddela alla att jag var sjuk så det kom in i systemet. Sen sov jag till 11.30.. 

Nu är jag trött igen, ska snart sova middag tänkte jag men först kanske jag ska få lite mat i magen. Det enda jag fått i mig hittills idag är två mackor, två glas proviva nypon och en skål med chokladglass o jordgubbar. 

Jag vill inte vara sjuk! Inte nu iaf, det är snart midsommar och jag har planer för helgen. 

Har inte hunnit uppdatera vad jag köpte i Birsta heller så här kommer den listan:

* 4 tröjor med 3-kvarts ärm

* 3 par strumpor

* 1 over-size tshirt

* 1 stickad, randig tröja/klänning

* 2 koftor

* Dressyrträns till Dollan

* gramantyglar i läder

* Bett

* Pannband (det som följde med Dollan föll mig inte i smaken så jag köpte ett annat som var mycket finare! Bild kommer senare!)

* Boll med handtag på till finaste Filipus

* 1 kg godis (oops..)

* Hårspray

* iPod Touch (min nya kärlek! Skitbra kamera, bra ljud, massa minne, bra appar osv)

* Muffinsformar 

* Kuddöverdrag

Ja, det var väl typ allt.. Jag som inte skulle shoppa så mycket. Men jag erkänner, jag är en shopaholic. Går jag in i en affär kan jag inte gå ut därifrån tomhänt. Speciellt inte i en hästaffär. Jag kan spendera flera timmar i en hästsportbutik. Så varje gång vi åker upp till S-vall eller ner till Valbo där Hööks finns får vi alltid planera in några timmar på hööks..   

Får även lön imorgon, en underbar summa som kommer ramla in på mitt konto. Fick specifikationen idag, och jag blev väldigt glad över summan. Men det ska sättas in på mitt sparkonto så jag har råd att ta hem B till hösten om hon inte säljs. Tar jag hem henne så kanske det blir lättare att sälja henne.. Eller så behåller jag henne trots allt och rider in henne, utbildar henne och sen får vi se om det blir försäljning. 

Nu ska jag sova middag igen och hoppas att jag blir frisk snart så jag rida igen! (och jobba såklart, men rida är viktigare..) 

Jag har gått och blivit förkyld. Vaknade upp imorse med en hals som gjorde väldigt ont, det kändes som om att jag svalde taggtråd typ. Har haft så hela dagen, inte så kul att prata i telefon just då men det gick. 

Dollan fick stå idag, vi tar en ny tur imorgon. Nu ska jag ut och stretcha henne lite. Dollan är så himla söt, Filipus kan ju inte klia henne nu så varenda gång jag smörjer henne med alla salvor så kliar jag henne istället. Hon älskar att bli kliad, hon lägger öronen snett bakåt, slår med läpparna och gungar i takt. Så fort jag slutar får jag den där blicken som säger; Varför i helvete slutar du nu?!?!? och då är det bara att fortsätta klia. 

Har gosat massor med min söta katt idag också, han var hur go som helst. Dock har jag varit slarvig med borstningen (långhårig katt som ränner omkring ute + i stallet) så han hade fått en tova på halsen som vi fick klippa bort. Måste borsta honom noggrannare hädanefter. 

Köpte en boll åt Filipus på hööks, tänkte att han kunde leka med den i sjukhagen men nej då.. Han rullade den lite i början, men det kom ju inget godis ur den så då vände han rumpan till och gick därifrån. 

Nu ska jag gå ut till mina fantastiska hästar, som trots allt som hänt den senaste tiden är på gott humör och alltid kommer gnäggandes i hagen. Mina vackra hjärtan! 

Jag tror någon har varit här och bytt ut min häst! 

Dollan fick ett nytt träns och ett nytt sötmalmsbett av mig, som jag köpte igår på Hööks. Nosgrimman var lite stor så jag får göra fler hål i den men jag älskar verkligen tränset! Och Dollan älskade bettet!   

Men nu till saken varför någon bytt ut min häst.. Sista ridturen på Dollan slutade ju inte så bra. Sen blev hon behandlad mot ryggbesvären, jag har kollat igenom sadeln så den verkligen ligger bra (och det gör den, dock har hon en mage som puttar fram sadelgjorden) och så har vi stretchat o masserat varenda kväll så bogbladet ska hamna i rätt läge igen. 

Ikväll gjorde vi premiärturen efter behandlingen. Vi tog en skritt-tur för att inviga tränset. Jag hade inga höga förväntningar direkt, men åh vad jag längtade. Väl uppe i sadeln värkte det i varenda del i kroppen, vilket det gör när jag haft uppehåll från ridningen. Men jag var så lycklig! 

Skrittade iväg på en väldigt pigg Dolla som var så glad att få komma ut! Hon gick med spetsade öron hela tiden. Jag testade att böja henne lite åt höger och lite åt vänster - inga problem. Hon var som en banan typ, mjuk och fin åt båda hållen. 

Red ca 2 km, kom fram till en gård där två hundar skällde på oss. Dollan svarade med att gnägga till dem. Gick bort till gården bortanför, där stod det en häst. Dollan gnäggade åt den med. 

Fortsatte en bit till, då kom min oerhört snygga granne med sin stora traktor som Dollan inte gillar. Det var även den grannen som kom körandes med sin bil när hon slängde sig ut i vägen och var nära att bli påkörd för någon vecka sedan. Jag satt i varje fall av och rättade till Dollan som körde ut rumpan i vägen. Sen stod jag o kliade henne i pannan medan han körde förbi med stora traktorn. Satt upp igen och skrittade vidare. 

Vände efter en stund och red hemåt igen, på hemvägen jobbade vi lite halt-skritt övergångar. Till sist testade jag traven, och då hände det grejer! 

Hon sänkte huvudet i en fin, låg form. Jag tror hästen växte en dm under mig, jäklar vad hon arbetade med ryggen. Hon blev så himla fin, och den där traven som brukar vara stötig att sitta i var nu mjuk och fin, så jag kunde sitta ner en bit utan att studsa omkring som en gummiboll. Testade på slutet att öka traven med bara sätet och herremingud vilken trav! Vi flög fram över vägen! Och jag kunde sitta ner, bara följa med.. 

Jag satt med ett stort leende, tårar i ögonen och kände mig hemma. Jag var hemma. Jag var lycklig. Denna ridtur kommer finnas i mina tankar länge. Ett hallelujah-moment helt enkelt..   

Min vackra..   

Saknaden är enorm. Vissa stunder tänker jag tillbaka på tiden jag fick spendera med dig. Jag hoppas du har det bra där du är, var du än är.. <3 

Idag är det fredag, om någon hade missat det. 

På jobbet har vi alltid "fredagsmys" på fredagarna. Det innebär att någon speciell rackare får baka/köpa något gott och ta med sig till resten av oss som sliter.. Jag ska ha fredagsmys i juli, funderar redan nu på vad jag ska baka för något. Troligtvis blir det cupcakes av olika sorter och kanske några hembakta kakor. 

Idag fick jag en ny plats på jobbet, vi får in fler nya sommarvikarier så jag fick sitta mellan de svenska och de norska med den norska flaggan tejpad på mitt bord. Dessutom fick jag ett höj/sänkbart bord också - härligt! Så nu kan jag även stå och prata i telefon! 

Jag fick höra av en kund idag att jag var så snäll och söt som verkligen tog mig tid att hjälpa henne med hennes produkt. Det är såna ord som får en att må bra! Ringde upp henne på eftermiddagen för att kolla (tog lång tid att komma på det svenska ordet, jag har det norska ordet sjekke inpräntat i skallen) så det fungerade och hon blev så glad och rörd. 

Tänkte rida Dollan nu på kvällen, men regnet vräker ner. Så det får vänta tills på söndag faktiskt. Imorgon ska jag och mina underbara vänner spendera dagen i Sundsvall nämligen, på Ikea och Hööks. Kanske hinner ta en ridtur på kvällen om jag inte ska ner och kolla på gamla bilar på cruisingen. 

Dessutom, som om jag inte haft nog av tråkigheter på sistone så har min gamla knäskada gått upp igen. SUCK! Måste leta fram mina kryckor igen och ha i bilen ifall jag får ont igen, för jag kan knappt ta mig uppför eller nerför trapporna när det är som värst och det är fyra trappor att springa i upp till min avdelning på jobbet. Det gör ont! Troligtvis är det pga att jag inte hållit igång med löpningen/promenaderna/ridningen på ett tag nu. Jag märker på en gång att jag blir sämre så fort jag slutar motionera. Gymkort vore nåt, det är knappt 5 min promenad från jobbet till gymmet. Det hade varit härligt att få gymma igen och bygga upp musklerna lite. :-) 

Tänkte berätta Dollys historia också, har redan skrivit Filipus och min historia som har varit lång och härlig. Men Dollans historia börjar på samma sätt som Filipus historia gör, nämligen med blod, svett och tårar.. 

När vårat sto Jullan (Diona) började få konstiga knölar på magen var det dags att låta veterinären undersöka henne. Vi fick reda på att Jullan hade problem med hjärtat och blodcirkulationen, och eftersom hon var 28 år gammal då (och lekte Herren på täppan med unghästarna) så fick vi ta beslutet att låta henne somna in. 

Vi letade inte efter en ny häst just då, men en dag när vi såg den där annonsen i lokala tidningen om ett äldre sto som skulle säljas kom mamma på att hon ville nog ha en ridhäst. Så en dag satte jag mig ner och ringde på annonsen. Vi fick komma helgen efter och titta på henne. Det enda jag visste var att hon var en korsningsponny på 23 år och att hon var snäll i all hantering, ridning, trafiksäker osv. 

Så kom den där dagen när vi skulle åka till Tallåsen och titta på henne. Vi körde fel två gånger men till sist kom vi rätt. I en liten hage stod hon, ensam. Bukig, omusklad över ryggen, ryggraden stod rakt upp, svansen var avklippt vid roten och manen var stubbad. Om jag ska vara helt ärlig så tyckte jag att hon var ful.   

Men mamma bestämde sig. Henne skulle vi ha! Medan jag spenderade lucia-helgen 2009 i Fjällen flyttade hon hem till oss. Filipus och Muninn (som vi hade då) blev genast vänner med denna vackra dam även om hon inte var så jätteförtjust i dem.. 

Någon vecka senare var det dags för första ridturen. Gjorde i ordning henne och satt upp som vanligt. Väl uppe på ryggen började problemen. Hon backade omkring, slängde med huvudet, kastade sig omkring och levde rövare med mig på ryggen.. Fick henne att gå några steg framåt, sen gav vi oss för dagen. 

Började jobba massor med henne från marken, och då var det inga problem. Det var när jag satt på henne som problemen kom smygande. Andra gången jag red henne hade hon huvudet uppe i luften, hon gick i "passage" och slängde sig i diken. 

Då började även problemen från marken. Hon gick inte att leda in genom grinden till hagen, hon gick inte att leda ut från boxen utan istället kastade hon sig, stod man i vägen fick man en häst på sig.. Ledde man henne fick man ha kedjegrimskaft och spö för hon kunde helt plötsligt slänga sig rakt på en. Jag vet inte hur många gånger jag har fått kasta mig åt sidan för att hon inte ska springa över mig.. 

En gång skulle en vän till mig rida henne. Det höll på att sluta i katastrof. Det var fortfarande vinter och snö, och vi skrittade ut en bit. Efter en stund börjar hon slänga sig åt sidan, ut på en snötäckt åker där hon bockade järnet. När min vän fick upp henne på vägen fortsatte bocksprången länge. När min mamma mötte oss var hon helt uppspelt och dyngsur av svett trots en 10 min skritt-tur. Det var även då hon reste sig så högt att hon nästan slog runt. Hon slängde sig även genom grinden när vi skulle leda in henne i hagen så vi tappade henne. 

Då ställde vi av henne på vila, det fick bli på obestämd tid. Våren 2010 tog jag mina saker och flyttade till en annan stad 11 mil härifrån pga jobb. Hittade stallplats åt hästarna hos min granne och kort efter min flytt fick jag dit mina älskade hästar. 

Vi började jobba henne ännu mer från marken, min granne hängde över henne utan några problem men så fort man satte sig på ryggen blev det ett monster. Stallägaren visste en bra kiropraktor som kunde komma ut och behandla henne, vilket han gjorde. 

Det blev en helt annan häst! Vi red henne barbacka i repgrimma utan några problem. Dock kände jag att tiden inte räckte till och fick tag på en fodervärd till Dollan. Hon reste iväg medan jag var på jobbet. Veckorna gick och helt plötsligt fick jag ett sms från stallägaren som skällde ut mig för att jag inte sagt att Dollan var tillbaka. Jag blev fundersam och åkte ut till stallet. I en av hagarna stod hon. Med manen avklippt, tjock och väldigt stirrig eftersom hon var ensam. Fodervärden hade "ledsnat" och lämnat tillbaka henne. Då började även problemen med stallägaren.. 

Flyttade hem hästarna efter nån månad, mest pga stallägaren. Mådde så dåligt över det. Hästarna fick vila och när jag mådde bättre åkte jag hem över helgerna o pysslade med dem. 

En dag bestämde vi oss för att prova rida Dollan igen. 

Ridturen slutade så bra, till och med min hästrädda vågade sig upp på henne o rida i skritt o trav.

Så fortsatte resan, både jag och mamma kunde rida henne. Men det var mest jag som fick äran att rida henne eftersom mamma trivdes så bra på lugna, trygga Filipus. Ibland bråkade hon till, ibland tjöt hon av glädje och bockade när vi galopperade med spetsade öron och ibland var hon bara den lugna, kloka hästen vi köpte. 

Har fått höra av folk som ridit henne förut att hon var en avkastar-drottning. Slängde av folk hit o dit, bråkade, tjafsade. Men ingen förstod att hon hade ont i ryggen.. F d fodervärdarna skämdes när vi berättade det. De hade varit med henne på olika ridklubbar för att få någon ordning på henne, men det hade inte hjälpt. När de mötte oss efter vägen en kväll i maj blev de så glada att se henne må så bra! 

Den fula ankungen blev en vacker svan och vann mitt hjärta totalt.  

Ja, det är frågan jag ställer mig själv nu. 

Är detta mina sista hästar på ett tag? Braela är till salu nu, hittar jag en köpare så säljs hon på en gång. 

Dollan blev behandlad idag. Hennes rygg är ganska dålig tyvärr och hon kommer nog inte hålla för mer än promenadridning. Men nu är hon också utredd och vi ska rida igång henne till helgen, har även fått instruktioner om hur vi ska massera och stretcha henne för att det ska rättas till igen. Hon hade låsningar i hela nacken, bogbladen var olika hög och hon var sned i korset. Troligtvis har hon gått omkull på nåt sätt och det är därför problemen kommer tillbaka, men han trodde självklart att hon skulle kunna ridas bara man såg till att behandla henne med jämna mellanrum. 

Filipus var lite stelare idag på morgonen, men blev mycket bättre efter medicineringen. Han går på Fenylbutazon nu, 2 påsar om dagen. Vi stod och myste inne i boxen länge ikväll. Min vackra, fina häst. 

Blir inte Filipus bra så tar vi bort båda hästarna. De får somna in tillsammans helt enkelt. 

Så, just nu är jag less. Less på att ha sjuka hästar, less på att inte ha tillräckligt med tid för att orka pyssla med hästarna. Men om jag slutar med hästar på obestämd framtid - kommer jag klara det? Jag har haft hästar sen jag var nio år gammal. Jag gick både ridgymnasium och ridledarutbildningen. Min största dröm har alltid varit att ha en stor gård med egna hästar. Och nu känner jag mig helt tom. 

Imorgon ska jag jobba 8-19. Lång dag med andra ord.. Plus att jag ska orka fixa hemma, fixa med hästarna och göra mat. Jag är helt slut. Helt tom i huvudet. Idag var en hektisk dag på jobbet, vi fick käka lunchen framför datorn för att så fort vi var klar med maten kunna hoppa in i telefon igen. I vanliga fall har vi en timmes lunch, idag slängde jag i mig en laxsallad på knappt 10 min. Sen var det bara att fortsätta jobba. 

Missförstå mig inte nu, jag trivs på mitt jobb! Härliga kollegor, härliga kunder och vi är ett bra team helt enkelt. Men jag blir stressad av minsta lilla. Det är mycket att hålla reda på, och så fort det blir kö blir jag ännu mer stressad. Sen blir det en ond cirkel. 

Nu ska jag sova. Imorgon ska jag fortsätta leta foder till Filipus, planera massa saker, jobba, massera och stretcha Dollan och så måste jag tvätta så jag har några kläder att ha på jobbet.. Och så har jag inte hunnit ringa till försäkringsombudet gällande klinikbesöket, min ena veterinär ska ringas också och så känns det som att jag har 10000 andra saker jag glömt bort nu. Men nu - sova innan jag glömmer bort det med. 

Så.. Nu kommer en lång uppdatering om klinikbesöket. 

Tog in Filipus vid 9.30, borstade, pussades massa och myste medan regnet vräkte ner. Gjorde han ren o fin inför resan. Tog fram det finaste täcket (det var svinkallt ute och sist vi åkte när det var kallt blev han som sagt riktigt jävla dålig) och transportskydden. Sen fixade jag med släpet, packade in det sista i bilen och smsade mitt resesällskap att hon kunde komma. 

Runt 10.15 ringde min kollega från jobbet. Han undrade om jag kunde tänka mig att komma in o jobba trots att jag var ledig! Jag sa artigt tack, men nej tack. Jag skulle ju in till kliniken med Filipus. 

10.30 rullade mitt resesällskap in. Jag o Filipus stod ute i regnet o myste. Han var så go, det kändes som om att han tog farväl om det var sista resan. Jag satt på rampen o han stod bredvid med sin mule mot min kind medan regnet öste ner över oss. <3 Det är äkta kärlek! 

Sen skulle vi lasta då.. Filipus gick bredvid rampen hela tiden, vi lockade med godis men inget hjälpte. Vi satte fast en longerlina bredvid och försökte få in honom på det sättet, men då började han stegra. En hov fick vi upp på rampen. Sen slängde han sig bakåt flera gånger. Sen kom den där stegringen som kunde ha dödat mig. 

Han reste sig högt på bakbenet och slog ut med framhovarna, de var så nära mitt huvud. Och vem är dummast i världen som inte har hjälm på sig? Jo, jag! 

Efter en stund lugnade han ner sig och jag flyttade bilen + släpet ner på vägen så vi fick buskar som "vägg" på sidorna. Det hjälpte inte heller. 

Vi testade att lasta Dollan bredvid så kanske Filipus skulle gå in med, men Dollan skulle inte åka transport. När hon kommit in i släpet slängde hon sig ut med en jävla fart så jag tappade henne. Dumt gjort om man tänker efter, men Dollan brukar gå rakt in o stå som ett ljus i släpet. Hon ville inte alls lämna sitt hem. <3 

12-tiden ungefär kom min mamma hem, hon körde som en dåre från jobbet för att hjälpa oss. Vi försökte allt. Till sist hittade vi en plywood-skiva som vi använde som vägg. En höll i skivan, den andra gick bakom och drev på medan jag lockade med godis och backade in i släpet med Filipus. Han gick rakt in. Så fort han hade kommit var de andra snabba på att få igen bommen och rampen. Hästen var lastad! I det laget hade vi tagit av både täcket och skydden.. 

12.50 åkte vi hemifrån. Vägen ner till Ljusdal var så sjukt dålig att vi fick krypa fram sakta med släpet. Fick akutstanna en gång efter vägen då jag hörde hur det brakade till i släpet. Slängde mig ur bilen och skrek helvete. Kollade in genom skötardörren och där stod Filipus o kollade på mig. Han hade väl trampat omkring som en galning där inne, bajset var alldeles nertrampat. 

13.19 var vi nere på byn. Då ringde jag kliniken (ca 1 timmes körtid utan släp dit) och sa att vi blir sena. Det var så lugnt, bara att ta den tid som behövs sa dem. Tack gode gud för det! 

Jag körde väldigt sakta efter vägen, vågade inte köra så fort eftersom regnet vräkte ner och jag ville inte råka ut för vattenplaning med släpet. 

ca 14.10 var vi i Hudik. Den sista biten kunde jag öka hastigheten lite mer så det var skönt. 

14.35 ungefär rullade vi in på kliniken. Parkerade bilen + släpet, gick in med passet och anmälde oss o fick en box till Filipus. Lastade ur och gick in med honom till boxen. 

Filipus i boxen..

Han fick ett stort, snyggt halvblod som granne och mittemot stod det ett varmblod. Filipus gnäggade men fick inget svar, de ville väl inte prata med en liten ponny haha! 

Fyllde i ägaruppgifter, försäkringsuppgifter osv. Sen kom den långa väntan. Efter knappt en timme kom en veterinär o kikade på Filipus i stallgången. Hon ville se hur han vände sig, hon klämde o kände över mankammen och på kotorna. 

Han hade puls i båda framkotorna, mer än normalt. Han var även lite stel när han vände men inte så jättemycket. Sen var det bara att vänta ännu mer på att få komma in till röntgen.. 

ca 15.30 gick vi in rummet där röntgenmaskinen var. Jag fick ställa upp Filipus, ta på mig en skyddsrock och så fick Filipus parkera sin hov på en bräda. Han var hur lugn som helst. Veterinären fick hålla på ganska länge för att få till hoven i en bra position och Filipus suckade o var hur snäll som helst. De blev ganska imponerad över att han var 20 år gammal.. 

Sen tog de två plåtar på hovarna. Maskinen lät hur högt som helst, Filipus stod med sänkt huvud medan veterinären grejade med benen, plåtade, drog maskinen fram o tillbaka för att få den i rätt vinkel osv. Han var hur cool som helst! 

Sen blev det ännu mer väntan. Till sist kom veterinären fram och sa att de hade tittat på plåtarna nu och han hade inga rotationer. Två friska framhovar trots tre fånganfall. Det var en lättnad! Hon sa även att om det hade varit rotationer hade det varit svårbehandlat på en såpass gammal häst men att utgångsläget nu är mycket bättre! 

Fick recept utskrivet, vi pratade lite mer om ämnesomsättningen som han har problem med och så var vi klara. Då var klockan 17.. 

Vi försökte lasta Filipus men det var samma visa igen. Jag hotade med att lämna kvar honom på kliniken, men det hjälpte tydligen inte.. Till sist fick veterinären komma med longerlina o spö, vi flyttade mellanväggen och vips sa det så var hästen inne i släpet och rampen stängd. 

17.35 åkte vi från kliniken. Resan hem tog lite längre tid, vi körde ganska sakta och stannade en gång för att vila. 

19.45 rullade vi in på stallbacken, glada och nöjda ändå över dagen. Men gladast var nog Dollan. Hon kom som ett spjut när hon hörde bilen, stannade vid grinden och gnäggade hur högt som helst. 

Lastade ur Filipus och släppte in honom i sin sjukhage. Han var så nöjd att vara hemma! 

Nu ska han gå antiinflammatoriskt i 2 veckor, sen ska vi se om han är bättre eller sämre. Är han sämre utan antiinflammatoriskt så måste vi fatta det värsta beslutet en djurägare kan fatta. Är han bättre får vi behålla honom ett tag till hos oss. 

Jag är fortfarande helt slut efter den dagen.. Men jag är även hur nöjd som helst, bortsett från lastningen. Nu börjar kampen mot vikten, fången och vi ska vinna denna kamp! 

En vacker dag sitter jag på hans rygg igen..